Varför jag slängde ut min iphone och bytte upp mig till en android.

Jag skulle kunna skriva en lång kärleksförklaring till iphonen. Iphonen, denna lilla (okej ganska stora) pärla som följt mig överallt, funnits vid dötid på tunnelbanan, som föreläsningsuppläsare när jag stått på gymmet och samtidigt lyssnat, som musikspelare, spelmaskin, kamer ...nåja någonslags bildförmedlare och dator för facebook, Linkedin, Msn, Skype, you name it, I got it.

Men så så sa han: Ta en av de här och pröva: Visade mig en tatto, en nexus och om det var galaxy ...jag tog HTCn, prestandan är ju välkänd i deras skapelser och så var den snygg, vit och skalet föränderligt. (Ja jag är ytlig).

Jag startade telefonen, loggade in på allt med ett enkelt googleinlogg och plötsligt fanns allt där. Inget krångel, inga sega laddningar, inte femtioelva olika inlogg. Bara ett : Tjena du har nu tillgång till allt du behöver med ett enkelt knapptryck.
Sen gick jag på fotboll, och prövade kameran .... Från att ha grynigaste skräpet som knappt kan ta bilder kunde jag nu dra upp grymma bilder på Olympia-stadion i datorn, inte en pixel grusig. Jag kunde, precis som med iphonen, ladda upp dem på nätet och ...det gick fortare!

Jag testade några spel, förvisso saknas en hel del titlar men vad spelar det för roll när man kan bli ett småkrypsdödande ultaganstermonster. Vilken våldstokig gamernörd faller inte för det?

Sen kom ju den absoluta fördelen ...multitaskingen, JAGKANLYSSNAPÅMUSIK OCH SPELA SPEL SAMTIDIGT!!!! NIIIICE

Så jag kröp till korset och sa: .... Jo du, eh telefonen jag fick...

Han log, inte hånfullt, snarare milt överseende, förstående och innan jag han säga något mera så sa han:

- Jag visste det, en tekniknörd som du kan inte leva med en iphone i längden ...